pirr

Jag vaknade halv sex. Helt klart pirrig i magen. För idag åker vi hem!

Published with Blogger-droid v1.6.8

sf

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hejdå Mexiko!

Nu har vi åkt.
Det var med en blandning av tårar och längtan vi lämnade Querétaro, men nu känns det bara bra.
Efter att tryckt ner 1000 saker i våra väskor och misstänkt minst 10 kg övervikt tog vi bussen till flyget.
Allt gick bra. Alla väskor kom med och Alex gitarr fick åka första klass. United, trevliga och smöriga! Först lite bättre sittplatser vid incheckningen och sen kabinpersonal som bedömde såväl smycket som spanska SAMT att de trodde att vi var konstnärer eller artister vi tog åt oss och kände oss väldigt, hmm, ja, konstnärliga.
Efter en lång natt och dag av resande ligger vi på ett hotellrum i San Francisco.

Ikväll ska vi gå på konsert, men först ett badkarsbad. Hurra!
Typiskt för oss artistiska.

Mors Dag i Mexiko

Det är ytterligare en festdag i Mexico. Idag är det mors dag. Det innebär festligheter i mataffären, orkester bland annat.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Inte ett liv till!

Protester i Mexiko mot knarkkrigets offer - bild från www.milenio.com

Det är protester i Mexiko. Sedan president Calderon tog upp kampen med knarkligorna så har över 30000 människor dödats i det som kommit att kallas Mexikos knarkkrig. Jag vill inte säga vad som är rätt eller fel. Men för mig så är tanken om en fri stat, utan korruption, där man kan lita på polisen och politiken en grundläggande rättighet som är värd att kämpa hårt för. Att Mexiko är ett extremt korrumperat land är något vi inte själva upplevt, men definitivt hört om. Lärare, klasskamrater, arbetare från svenska ambassaden och vänner har gång på gång förklarat hur omfattande problemen är. Därför vad beskedet glädjande när Calderon, 2006, tog ställning för att hindra en mycket viktig del i korruptionen i Mexiko. Inte längre skulle Knarkligorna få skicka sitt knark genom landet utan problem. Nu skulle systemet ändras, Mexiko skulle stå upp mot brottsligheten och bekämpa knarket.

Problemet är dock mångsidigt. Beslut färdas lika långsamt genom maktens hierarki i Mexiko som framgångarna för svensk fotboll. I ett samhälle där en polis tjänar ca 1800 kr i månaden är det svårt att säga nej till att mutas. I ett samhälle där förtroendet för politik är noll är det svårt att tro på en förändring.

Så, vad är min åsikt? Som många av er vet så bodde vi i Monterrey förra terminen, en stad som för tre år sedan var ansedd som den tryggaste staden i Latin Amerika, men har förändrats. Vi hörde (när läget var som värst) daglig skottlossning mellan polis och knarkligor 3 minuters bilfärd från där vi bodde. Det var en extrem oro  i staden och gatorna var tomma på folk efter klockan 19 på kvällen. Men polisen stog iallafall upp mot knarkligorna och gjorde något för att bekämpa brottsligheten, så det borde ju vara positivt. Invånarna i Monterrey tyckte nog det, men tröttnar på våldet och rädslan och flyttar ifrån staden. Likaså gjorde vi. Knarkligorna lyckas med andra ord vinna mark genom att sätta skräck i befolkningen

Nu bor vi i Querétaro, en stad som är känd för att vara lugn, välstädad och snabbt växande. Här är det allmän vetskap att knarkligorna har avtal med staten. Inga konfliketer med staten så länge inte det uppstår konflikter mellan knarkligor i området. De högt uppsatta knarkkungarnas familjer bor här och deras barn går sannolikt på samma skola som jag. Det är okej, så länge regionen är fortsatt lugn och våldet på avstånd enligt politikerna i regionen.

Jag vet inte vad jag ska säga, är det rätt av staten att göra så här?
 En av de stora anledningarna att vi flyttade hit var för att det är tryggt, att vi kan vara ute på kvällarna och inte oroa oss för att vara på fel plats vid fel tillfälle. Vi slipper se 100-tals militärer med automatvapen varje dag och vi följer inte twitter för att få reda på den senaste skottlossningen.

En sak som är säker är det är lätt att tro och argumentera för kriget för att störta knarkligorna på behörigt avstånd, exempelvis i USA. Men är du mitt i det så är situationen en annan. Rädsla är mäktigt och rädsla kan kuva ett helt folk och få även mig att fundera på priset för en stat utan korruption. Hur många liv är det värt för att hindra knarkets genomfart genom Mexiko? Hur länge måste många miljoner människor måste leva i ständig rädsla?

Jag skäms lite när jag tänker på att jag bidragit till att ge knarkligorna mer makt genom att flytta från Monterrey. För mig var det inte värt riskerna och inte heller att utsätta nära och kära för oron. Så jag förstår de 1000-tals protesterande i Mexiko. Inte ett liv till!

Länk till artikel i GP och i DN

Alex har ritat den till vänster, den med pipan

Indianritartävling och åskoväder

Nu ligger jag och Kajsa och lyssnar på säsongens första åskskur med öppet fönster och spetsade öron.  Det känns väldigt underligt men samtidigt lite som hemma.  Som somrarnas åskoväder över hindåssjön som vi i tystnad satt och beundrade från farmors vardagsrum med varsin hönökaka med smält ost och någon underlig kryddblandning som ingen av oss kunde uttala namnet på. Nu skall vi hålla ögonen fokuserade på fönstret så att vi inte missar nästa blixt. 

Vi hade förresten en Indianritartävling  häromdagen,  vem tyckte ni vann?

Handbollsfest

Vi ska åka på utflykt, men, våra tankar kommer vara i Göteborg OCH mina definitivt hejandes på GUIF.
Alex menar att han inte bryr sig så mycket om handboll på den nivån då hans engagemang fullständigt går till Guddottern Sara och hennes storasyster Annas karriärer på handbollsplan. Här behöver det inte bli någon intressekonflikt som tur är.

100% stöd för Eskilstuna och HEJA GUIF!

Sista bilderna från Ulla och Emils besök...

Nu har vi kommit till Mexiko City och det är långfredag. Vi tar en tur på stan och sätter oss sedan på en takterrass med utsikt över zocalon (största torget) för att pusta ut.





Precis när vi tänker resa oss upp och gå så bokstavligt talat väller det ut hundratals påskfirande från en av sidogatorna i en procession med vagnar och jesusfigurer på kors.





Mormor och morfar poserar framför det fina innertaket på grand hotel.



Dagen efter är det sightseeing och museum på agendan och vid det stora frihetsmonumentet mitt i stan blir vi uppraggade av ett TV-team från Colombia. Kajsa som inte är den som säger nej till en utmaning går med på att intervjuas på spanska för Colombiansk TV.





Kajsa framför frihetsmonumentet full med adrenalin efter TV-intervjun.



Nu har vi nått Antropologiska museet.



Kajsa har skaffat sig en ljudguide som blev välanvänd under det flera timmars långa besöket.



Den är större än man tror!





Såhär skoj kan man ha på museum.





Utanför hänger fyra mexikaner i rep från vad som ser ut som en mexikansk majstång samtidigt som de spelar på flöjt och firas ner mot marken.



Mango är aldrig fel!





De var rätt så röda i ansiktet då de kom ner till marken.

Hej hopp!

Starten på slutet

Idag är det den första slutprovsdagen. Tentaveckorna har börjat.
Jag skriver en analys av Wal-marts internationaliseringsstrategi och Alex klipper ihop en video om hur man hanterar en maskin i tillverkningslabbet. Vi funderar lite smått vad vi ska göra i helgen och vad vi ska göra i San Francisco nästa helg. Samtidigt så lyser jobben med sin frånvaro, även om det är en del saker på gång såväl i Malmö för Alex och i Stockholm för Kajsa, men än är inget ännu spikat. Men goda indikationer från Kajsas kusin kan öppna dörrar. Dessutom har Kajsa gått vidare i uttagningen av ett traineeprogram med start i Juli, så det kan hända många saker.

Senaste dagarna har vi käkat middag med vänner och kollat på Mad Men här hemma.
Med andra ord, lugnet före flyget.

Isla Mujeres...

Nu har vi kommit ut till vårt andra stopp på resan vilket är Isla Mujeres som är en ö utanför Cancun med lite lugnare tempo än sin granne. Trots att det var påskvecka var det inte överfullt med folk och vi fick några sköna dagar.



Eftermiddagsdrinken blev mot slutet en daglig ritual innan vi gick upp och gjorde oss iordning för kvällen.



Efter att vi hade klagat på ljudnivån hos luftkonditioneringen i våra rum fick ni nya. Luftkonditioneringen lät fortfarande lika högt men vi blev i alla fall mutade med bättre havsutsikt.





Blåst i håret och sol i ögonen på väg ut på middag.



Här skall vi bo nästa gång!









Vi hittade en mysig strand framför ett nästintill övergivet hotell. Hundsällskap fick vi också.









Ena dagen hyrde vi golfbil och körde racing runt ön.







På återseende!

Tips

Det finns en göteborgare som alltid kommer med fyndiga, kritiska och ironiska inlägg som jag skrattar högt åt.
Senast är detta inlägg med klipp från Vita huset. De verkar ha lite humor ändå, iallafall de flesta, men inte Donald Trump


Vi är typ lediga innan våra slutprov och har gott in i någon sorts low speed mode. Rätt härligt.

Chichen Itza...

Efter fyra dagar med sol, bad och dykning hyrde vi bil och begav oss mot Chichen Itza vilket är ruiner från Maya-indianerna, några av de mest välbevarade fornlämningarna från tiden innan spanjorernas invasion.

Det var lite blåsigt och Kajsa fick ingenjörsmässigt konstruera en lösning så att hennes nyinförskaffade hatt inte skulle blåsa bort.





Hattar åt alla!



En del av de "reliefs" som fanns på platsen.



Det var otroligt varmt men Ulla och Kajsa hittade en vattenspridare att bada i.



Emil och jag tog det lugnt i skuggan istället.







Morfar drar in magen! :)



Igår åkte ni hem men och vi saknar er redan massa!