Inte ett liv till!

Protester i Mexiko mot knarkkrigets offer - bild från www.milenio.com

Det är protester i Mexiko. Sedan president Calderon tog upp kampen med knarkligorna så har över 30000 människor dödats i det som kommit att kallas Mexikos knarkkrig. Jag vill inte säga vad som är rätt eller fel. Men för mig så är tanken om en fri stat, utan korruption, där man kan lita på polisen och politiken en grundläggande rättighet som är värd att kämpa hårt för. Att Mexiko är ett extremt korrumperat land är något vi inte själva upplevt, men definitivt hört om. Lärare, klasskamrater, arbetare från svenska ambassaden och vänner har gång på gång förklarat hur omfattande problemen är. Därför vad beskedet glädjande när Calderon, 2006, tog ställning för att hindra en mycket viktig del i korruptionen i Mexiko. Inte längre skulle Knarkligorna få skicka sitt knark genom landet utan problem. Nu skulle systemet ändras, Mexiko skulle stå upp mot brottsligheten och bekämpa knarket.

Problemet är dock mångsidigt. Beslut färdas lika långsamt genom maktens hierarki i Mexiko som framgångarna för svensk fotboll. I ett samhälle där en polis tjänar ca 1800 kr i månaden är det svårt att säga nej till att mutas. I ett samhälle där förtroendet för politik är noll är det svårt att tro på en förändring.

Så, vad är min åsikt? Som många av er vet så bodde vi i Monterrey förra terminen, en stad som för tre år sedan var ansedd som den tryggaste staden i Latin Amerika, men har förändrats. Vi hörde (när läget var som värst) daglig skottlossning mellan polis och knarkligor 3 minuters bilfärd från där vi bodde. Det var en extrem oro  i staden och gatorna var tomma på folk efter klockan 19 på kvällen. Men polisen stog iallafall upp mot knarkligorna och gjorde något för att bekämpa brottsligheten, så det borde ju vara positivt. Invånarna i Monterrey tyckte nog det, men tröttnar på våldet och rädslan och flyttar ifrån staden. Likaså gjorde vi. Knarkligorna lyckas med andra ord vinna mark genom att sätta skräck i befolkningen

Nu bor vi i Querétaro, en stad som är känd för att vara lugn, välstädad och snabbt växande. Här är det allmän vetskap att knarkligorna har avtal med staten. Inga konfliketer med staten så länge inte det uppstår konflikter mellan knarkligor i området. De högt uppsatta knarkkungarnas familjer bor här och deras barn går sannolikt på samma skola som jag. Det är okej, så länge regionen är fortsatt lugn och våldet på avstånd enligt politikerna i regionen.

Jag vet inte vad jag ska säga, är det rätt av staten att göra så här?
 En av de stora anledningarna att vi flyttade hit var för att det är tryggt, att vi kan vara ute på kvällarna och inte oroa oss för att vara på fel plats vid fel tillfälle. Vi slipper se 100-tals militärer med automatvapen varje dag och vi följer inte twitter för att få reda på den senaste skottlossningen.

En sak som är säker är det är lätt att tro och argumentera för kriget för att störta knarkligorna på behörigt avstånd, exempelvis i USA. Men är du mitt i det så är situationen en annan. Rädsla är mäktigt och rädsla kan kuva ett helt folk och få även mig att fundera på priset för en stat utan korruption. Hur många liv är det värt för att hindra knarkets genomfart genom Mexiko? Hur länge måste många miljoner människor måste leva i ständig rädsla?

Jag skäms lite när jag tänker på att jag bidragit till att ge knarkligorna mer makt genom att flytta från Monterrey. För mig var det inte värt riskerna och inte heller att utsätta nära och kära för oron. Så jag förstår de 1000-tals protesterande i Mexiko. Inte ett liv till!

Länk till artikel i GP och i DN