På söndagen skulle Anna och hennes rumskompis Johan springa NY halvmaraton. Då Johan var tvungen att resa på konferens och inte kunde nyttja sin nummerlapp var de nära på att övertyga mig att upprepa min insats från Göteborgsvarvet men som tur var lyckades de inte. Vi steg upp 5:30 på morgonen och det var mörkt och kallt när vi nådde central park. Jag blev ännu mer nöjd över att jag inte gått med på att springa när vi följde Anna till starten.
Vi spanade efter Anna i vimlet tills ögonen värkte...
Till slut kom hon!
Danskar har ju alltid varit lätta att identifiera i folksamlingar och i detta fallet var de heller inte i någon toppform. Tror inte de blev utsläppta från central park.
Solen värmde skönt när vi stod och huttrade och väntade på att Anna skulle komma på det andra varvet i central park precis innan de sprang ut på 8e avenyn.
Många har lite svårt att skilja på Sverige och Schweiz och amerikaner i synnerhet. Detta var nog den mest innovativa lösningen på detta problemet som jag stött på.
Kajsa: -Hur känns det?
Anna: -Får man smaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar